A Kronberg beskriver (SN 14/4) främlingsfientliga som vilsekomna, arbetslösa och våldsamma ungdomar. I dagsläget har dessa ungdomar, till skillnad från 90-talet blivit mer yrkesamma, skötsamma och etablerade i samhället. Är rasister, nazister och främlingsfientliga verkligen inte en stor samhällsfara på grund av att de inte ser ut som förut? Som ni säkerligen vet är Sverigedemokraterna identifierade som främlingsfientliga. Hittills har man inte sett SD:s partiledare J Åkesson utan slips eller kostym. Att han skulle vara mindre främlingsfientlig på grund av hans klädsel är en orimlig slutsats.
I boken ”Korstågen enligt araberna” skriver den egyptiske författaren Amin Maalouf att osämjan mellan Väst och Öst lever kvar sedan cirka tusen år tillbaka. Fientligheten lever kvar som ett arv, det förs vidare från generation till generation. När vi läser Kronbergs insändare kan vi lägga märke till att han använder sig av samma påståenden som präster brukade under medeltiden för att smutskasta ”muhammedanerna”. Syftet var att locka folk till korstågen; man ville bland annat vinna de rikedomar som fanns i den muslimska världen, med all dess förmögna kultur, handel och vetenskap.
Uppfattningar som nazister har om judar har även de sin grund från korstågsrörelsen under medeltiden. Ack, vilka hedningar muslimer och judar var! Sättet att tänka lever än idag kvar i ”utvecklande” länder med ”demokratiska” värderingar. Kan ni se någon koppling?
”Konstnärer” framställer Islams heligaste profet Muhammed som självmordsbombare och andra förnedrande föreställningar publiceras i media, vilket muslimer upplever väldigt kränkande. När muslimerna protesterar mot detta är de helt plötsligt ett hot mot yttrandefriheten. Varför har inte svenska muslimer rätt till Yttrandefrihetslagen? SD drömmer om utrotning av allt icke-nordiskt. Demokratin är ett grekiskt påfund. Det finns ingenting nordiskt med det. Vill man komma in i riksdagen, skapa en kris i nationen för att sedan ta makten och slutligen avskaffa demokratin? Vilka är de största hoten mot demokratin egentligen?
Slutligen vill jag nämna att det vore intressant om A. Kronberg kunde komma med nya argument. Det skulle vara mer givande. Att krossa sina fördomar är ytterst viktigt.
I FN:s deklaration om avskaffandet av mäns våld mot kvinnor kan vi läsa att det så kallade hedersrelaterade våldet har många likheter med mäns våld mot kvinnor i generella drag. Signaturen Erny hävdar att [etniskt svenska] mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem (SN 30/4). När det gäller hedersrelaterat brott är det däremot inte ett samhällsproblem. Erny menar att det är ett så kallat ”invandrarproblem”. Enligt FN har mäns våld mot kvinnor likasom våld och förtryck i hederns namn sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar. Vilket innebär att det inte finns någon större skillnad. Hur kommer det sig att alla invandrare måste stå tills svars för något de inte alls sympatiserar för? Varför ska alla invandrare bli dömda för ett brott de inte har begått?
Det är inte heller ovanligt att vissa hänvisar till BRÅ:s statistik över den höga brottsligheten bland utlandsfödda för att försöka konstatera vilka problem invandrarna medför Sverige. Utan att vara kritisk till statistiken eller reflektera över de sociala problem dessa brottslingar har, påstår man i stället att det är deras etnicitet som är grunden till deras beteende.
Attityden man har till invandrare bör bli mer konstruktiv. Vid kulturmöten kan det bli stora konflikter, det är en av orsakerna till det hedersrelaterade våldet. Känner man sig trygg i ett samhälle väljer exempelvis hederskulturbundna personer självmant att ta avstånd från urgamla traditioner som förtrycker både kvinnor och män. Lösningen är alltså: Integration! Naturligtvis gynnar det alla i slutändan.
Det här var en kort sammanställning på varför hedersrelaterat våld är ett samhällsproblem och inte ett så kallat ”invandrarproblem”. Att vara invandrare innebär inte att man tillhör en enhetlig kategori!
Tidigare har jag lovat att berätta om filmen flyga drake. Nu tänker jag lägga upp en kort handling och tala om för er varför jag tycker den är bra och så viktig! Längst ned av inlägget kan du även se en trailer.
I 1970-talets Afghanistan var pojkarna Amir och Hassan bästa vänner (båda pojkarna som spelar rollerna är så hemskt söta!). Dessa två pojkar kom från helt olika bakgrunder med olika sociala skikt. Amir var son till en aktiv politiker och affärsman, hans mor hade dött när Amir föddes. Den andra killen, Hassan, var son till tjänaren åt den förres familj. Amir var väldigt duktig på att skriva historier och att läsa, vilket Hassan knappt kunde göra. Tillsammans brukade de oftast flyga drake och Amir som drömde om att bli författare brukade ofta läsa historier för Hassan. Amir var även en mästare på att klippa av snören till konkurrenternas drakar i Kabul, medan Hassan brukade springa efter de drakar Amir besegrat. Hassan hade en begåvning som Amir förundrades över. Utan att ens se drakarna kunde han veta vart de kom att landa någonstans, han sprang så fort han bara kunde och fann rätt drakar bara genom att följa hans känsla.
En dag händer något som kommer att förändra de båda pojkarnas framtid för alltid och som leder till att Amir sviker sin trogne vän. Kort därefter invaderar sovjetiska styrkor landet och den antikommunistiske Baba måste fly landet tillsammans med sin son. De hamnar efter en strapatsfylld resa i USA, där pappan får ta lågavlönade jobb för att kunna försörja sig och sonen och bekosta hans utbildning. Pappan som tidigare hade varit en väldigt betydande människa i sitt hemland kom nu att vara främling i ett helt annat land där hans position jämfört med tidigare hade förändrats helt och hållet. Detta belyser starkt hur det är att komma till ett nytt land, med en helt annan kultur och ett folk som inte vet någonting annat än att man är en “invandrare”.
Efter många år i USA får Amir, som nu blivit författare och precis har fått sin första bok utgiven, ett samtal från Pakistan. Han måste återvända till Afghanistan för att hjälpa sin gamle vän Hassan. Hans vän hade mördats och lämnat en son efter sig. Modern till barnet blev även hon mördad. I slutet av filmen får han en chockerande nyhet vilket leder till att han gör en fantastisk insats för att hjälpa Hassans son.
Det går inte att beskriva med ord vilken färgstark film Flyga drake är. Den är på över två timmar och de som känner mig vet att jag är väldigt kräsen när det gäller filmer, och att jag inte brukar ha tålamod med tanke på hur långa filmer kan vara. Men den här filmen berörde mig väldigt djupt och fick mig att känna att varenda lilla minut var värd att se. Lojalitet, svek, sann vänskap, civilkurage, orättvisa, ja allt är med. Den belyser hur det var i Afghanistan innan Sovjetiska och amerikanska invasioner och efter. Det som Kabul en gång hade varit var en vacker och en inbjudande stad i början av filmen, på 70 talet. När Amir återvände till hemlandet Afghanistan möttes han av att staden låg i ruiner och att allt grönska blivit till grått dam. Talibanerna som tagit makten i landet styr människornas liv genom att utöva en mycket sträng, hemsk och inhuman härskarteknik. Filmen visar upp hur talibanerna våldtar små pojkar och flickor, stenar kvinnor, dödar och torterar folket. Den belyser sådana viktiga frågor som rör allt från vilka olika sorters muslimer det finns till världspolitikens roll i hur Afghanistan ser ut idag. Hur vänskapsbanden trots allt det som tidigare hade skett kunde överleva är något jag direkt på. Hängivenheten och trofastheten Hassan var väldigt fascinerande. Hassan svek aldrig någonsin sin vän vilket även ledde, som ovan nämnt, till att hans och hustruns död.
Det här är en film som jag starkt rekommenderar, det var så länge sedan jag såg en varm och insiktsgivande film. Har även hört att detta är den första Hollywoodfilmen där alla stora roller spelas av muslimer, vilket faktiskt är kul att höra! Allahu-Akbar! Är även väldigt förtjust över filmmusiken, så himmelskt vacker! Jag beställde både flyga drake och tusen strålande solarav Khaled Hosseini på www.adlibris.se
Det ska bli hemskt spännande att läsa Khaled Hosseinis böcker! Imorgon hämtar jag böckerna från posten men jag kan tyvärr inte börja först jag läst ut “The Zahir” av Paolo Coehlo. Den är bra men är ganska tjock att jag bara vill läsa klart den och lägga undan den för att börja med Hosseinis böcker. Men tålamod är mer än guld värt! Alltid. Jag blir ju känslosam bara jag tänker på filmen, åh, längtar till böckerna! De är säkert minst lika bra.
Här nedan kan ni se trailern!
Se även www.film.se (tagit en del av handlingsbeskrivningen därifrån.)
