På lördag åker jag tillsammans med Ayat Suleiman till Oslo för att delta vid den internationella konferensen mot klustervapen. Jag har fått i uppdrag av Svenska Freds att vara tolk för den 12-åriga Ayat. Det är första gången jag gör något sådant men det ska bli oerhört spännande, och med stor sannolikhet väldigt givande också. På konferensen kommer cirka 120 stater att skriva under ett avtal om att reglera användningen av klustervapen. Nu får man hoppas på att deklarationen, som utformades i våras, ska tas på största allvar i praktiken efter att representanterna skrivit under.

Ni har säkert läst om syster Ayat tidigare, hennes fall har varit uppmärksammat i media i samband med att Sverige inte tagit ställning mot klustervapen. Men det hade inte så många länder gjort först nu på senare år, då man insett att detta vapen främst drabbar civilbefolkningen under pågående väpnade konflikter, men som dessutom resulterar i att infrastrukturen i det anfallna landet får allvarliga konsekvenser efter anfallet. Av alla drabbade är det 98 % civilt folk som faller offer, främst barn och bönder.

Ayats tre bröder råkade plocka upp något på marken hemma i Irak och dog därefter av det som visade sig vara en amerikansk klusterbomb. Ayat lyckades överleva men fick svåra brännskador. Jag ser verkligen fram emot att träffa henne. Hon kommer lära mig så mycket. Det är den känslan jag har.

Läs mer om klustervapen här: Livsfara – klustervapen