Det var ett tag sedan jag skrev på min blogg. Även om jag har saknat att skriva så har känslan inte funnits där helt enkelt. Lusten försvann ett tag, det är så mycket som händer runt om i världen. Jag vill inte komma med en bortförklaring om att det inte finns något att skriva om. Det finns sjukt mycket att skriva om. Obeskrlivt mycket. Men frågan är vad är det man borde skriva om? Den frågan besvaras olika beroende på vem man frågar. Jag personligen vill skriva om en flicka som lär mig sjukt mycket om Livet.

”Jag vill kunna hjälpa andra, men det finns ingen som hjälper mig”

Citatet ovan är av Ayat Suleiman. Hon sa detta på en kurs vi gick på förra veckan med Ban Advocates (en samling människor som blivit offer för klustervapen). Ayat är en ung irakisk flicka på fjorton år . För cirka sex år sedan exploderade en amerikansk klusterbomb i hennes hem. Hon förlorade fyra av hennes bröder och en kusin. Själv fick hon 65 procentiga brännskador i hela kroppen. Hon har fortfarande inte fått den hjälp hon behöver. Hittills har hon gjort mer än 50 operationer men hon behöver mer. De läkare som hon mött har inte varit specialiserade eller erfarna. Jag hoppas verkligen Handicap International kan hjälpa henne på vägen. Vi får se hur det blir de kommande månaderna.

Jag kan aldrig föreställa mig hur hemskt det kan vara att förlora en eller flera familjemedlemmar på en och samma gång. Att bli av med en kroppsdel eller se sina älskade lida på grund av djupa skador, det skär i hjärtat så fort jag tänker på det. Mitt uppdrag i Tyskland var att vara tolk samt finnas till hands för Ayat. I samband med detta så fick jag möta ett flertal människors livsöden. Det är ganska svårt att beskriva med ord alla känslor och tankar som dyker upp. Jag får lära mig så mycket om tålamod, tacksamhet och framför allt mer om människor och livet. Subhan Allah..

Vi var i Tyskland i sammanlagt två veckor. I tio dagar bodde vi i en liten by utanför Brandenburg, Gollwitz, och under den perioden fick vi gå några kurser i projektledarskap och opinionsbildning. De fyra sista dagarna tillbringade vi i Berlin, där en internationell konferens om klustervapen anordnats. I december förra året skrev jag om konferensen i Oslo där flera stater skulle skriva under en konvention om att förbjuda tillverkning och handel av klustervapen. Denna gång skulle alla dessa stater som skrev under presentera vad de har gjort för att ratificiera konventionen samt hur förstöringen av klustervapnen i respektive land har gått till. Sverige håller på att föra in konventionen i lagen men Irak har fortfarande inte skrivit under konventionen. Däremot finns det ett starkt intresse att skriva under snart.

Jag kanske skriver lite mer senare.  Just nu känner jag för att göra något annat. Men jag ska försöka hålla bloggen uppdaterad, inshaallah.

Besök gärna Ban Advocates blogg. Ni hittar länk i min bloggroll.

Allting gott.

Anwahr