Det har inte undgått någon om det tragiska som inträffade en familj i nordvästra Stockholm i slutet av förra veckan. Fem barn tillsammans med deras mor omkom i en brandexplosion i deras trappuppgång. Personligen har jag inte varit så insatt men däremot har jag lyssnat lite på radio och läst en och annan artikel om vad som skedde.
Det jag mest upprört mig över är hur man klandrar modern. Det är exakt det som görs när journalister samt representanter från brandkåren talar om vad modern kunde ha gjort för att ha överlevt. Det spelar ingen roll nu. Det som skett har skett och man ska definitivt inte lägga skulden på kvinnan som endast ville sina barn väl. Man ska väl fråga sig själv, vad gör institutionerna för att kunskap ska spridas om vad man ska göra vid en brand explosion? Har någon förstått problematiken med den bristfälliga kunskapen om hur man ska agera när sådant inträffar? Jag visste exempelvis inte att man ska låsa in sig i hemmet när grannens lägenhet brinner.
När jag talar om information så menar jag inte att det endast ska hängas upp brantavlor nere vid ingången, vilka läser dessa egentligen, och vilka förstår sig på dem? Det är som att man skyller på att kvinnan inte tog sitt ansvar när man får läsa rubriker som ”dem KUNDE ha överlevt OM hon inte gjorde si eller så…” Vart har samhällets ansvar tagit vägen? Jag undrar om det hade uppstått samma reaktioner och rubriker om detta hade inträffat i Kungsholmen. Det handlar väl mycket om klass och etnicitet också. Om inte, vad i sånna fall?
Jag blir också väldigt upprörd när den enda information som finns tillgänglig inte är på några andra språk än svenska. Det är som att man förutsätter att alla ska förstå svenska även om man skulle vara 60 år gammal och, acceptera det eller ej, faktiskt inte har något intresse eller kapaciteten att lära sig ett helt nytt främmande språk. I Rinkeby, där väldigt många utlandsfödda personer lever kan jag tänka mig att information om hur man ska agera vid brandexplosioner inte nås på samma sätt som i andra delar av Stockholm. Jag tror att det finns ett stort behov av information överallt, och att den är bristfällig i alla stadsdelar. Däremot tänker jag ändå att den kan vara dubbelt så bristfällig i Rinkeby; information finns inte på andra språk än svenska och att den information som redan nu finns, inte nås till alla.
Modern som avled tillsammans med sina fem döttrar må vila i guds ljuvaste frid, illahi amin. I mina ögon är hon en sann hjälte. Även fast det slutade olyckligt.
juli 28, 2009 kl 11:38 f m |
Mamman ville ju bara rädda sina älskade barn. Fördomsfulla människor som tror dom är intelligenta kan säga vad dom vill, det visar bara vilken minus karaktär de har..
juli 30, 2009 kl 9:58 e m |
Håller med inlägget..Kunskapen måste nås till dom som inte vet…själv visste jag inte heller att man ska låsa in sig i sin lägenhet om grannens lägenhet brinner..själv hade jag sprungit nedför trapporna..Mamman har absolut ingen skuld i detta men media som dom alltid är måste alltid ha någon att skylla på..Vila i frid till offren..:(
september 7, 2009 kl 1:10 e m |
Salam syster, kul att du skriver ett inlägg igen! =)
Ja, det är så tragiskt… och som du säger ingen idé att tänka ”could have, would have, should have”. I nödsituationer samarbetar inte alltid tanke och handling.
Däremot måste jag säga att jag visste att man inte springer ut från sin lägenhet när det brinner. Varje gång en brandolycka inträffat står det i tidningar om hur dödlig den giftiga gasen är. Men ska det egentligen krävas brandoffer för att informationen ska spridas? Eller ligger bristen hos oss som enskilda, kanske har vi inte tagit vårat egna ansvar för att lära oss mer?
Om det är så att det inte ges ut brandföreskrifter på andra språk än svenska så är det en stor brist i vårt multikulti Sverige. Du borde kolla upp det Anne